Jag har blivit en riktig vekling. Förr kunde jag se skräckfilm utan att ens rysa, men numera blir jag skrämd vettlös bara av tanken på läskiga filmer när mörkret lagt sig. Trots det fick jag för mig att se The Woman in Black, vilket jag ångrar bittert. Det är säkert bara jag som är mesig, men scener från filmen dyker upp i tankarna i nattens mörker och får mig att darra. Att Harry Potter… jag menar Daniel Radcliffe… spelade huvudrollen mildrade inte upplevelsen heller.
Inga mer skräckfilmer för mig, kan vi konstatera. Men den kanske är något för de modigare!
Men se skräck i sällskap då? Fungerar inte ens det? Jag vågar inte heller se själv, allt för läskigt, men jag älskar ju skräckfilm så jag tvingar till mig en vapenbroder ibland och sitter med händerna för ögonen hela filmen och tycker sedan att det var den bästa filmen jag sett ändå!
Du är utmanad av mig om du har lust och tid att svara
http://thecuriouscaseofthebooks.wordpress.com/2012/04/26/elva-elefanter-balanserade-pa-en-liten-liten-utmaningstrad/
Haha, jo det kanske skulle fungera bättre med sällskap och något att gömma sig bakom.
Aha, det var intressanta frågor – jag får tänka efter lite och posta ett svar sedan. (Fin plan förresten med Draco-George Weasley, det kan ju bara inte misslyckas.)