I was working on the proof of one of my poems all the morning, and took out a comma. In the afternoon I put it back again.

Träffsäkra ord av Oscar Wilde. Jag redigerar och redigerar för tillfället, förhoppningsvis är jag klar om ett par dagar. (Manuset är ett första utkast som färdigställdes i mars förra året.) Ibland får man känslan som Wilde sätter ord på ovan, när man sitter och flyttar om ordföljd, byter ord, slipar dialog genom att justera uttryck och ton. Det känns som om man tar bort ett litet komma på förmiddagen, för att återställa det på eftermiddagen. Hårddraget, men andemeningen stämmer. Redigeringsarbete kan bli evighetsarbete. Försöker att redigera så att jag rör mig framåt i texten, med blandad framgång.

Redigeringen är inte den del av skrivandet som jag älskar mest. Det är hårt, svettigt arbete och den fas där man tvivlar som mest på sin text. Man får motivera sig med att varje litet stycke som man tar sig genom för en närmre till ett färdigställt manus. Och ibland är det inte fel att motivera sig med belöningar, för väl uträttat arbete.

Det blir intressant att se. Oavsett om boken innehåller fantastiska element eller ej, så kommer den säkerligen bli läst av många. Jag kan inte föreställa mig vilken prestationsångest man skulle få av att ha nått en sådan framgång som hon gjort med Potterserien, när man ska försöka slå sig in på något nytt. Eller kanske är det väldigt befriande, vem vet?

Brittisk science fiction från 2011 med Nick Frost (som är med i Paul) i en mindre roll. Filmen följer ett gäng storstadsgrabbar, plus några stödjande karaktärer, som kastas in i utomjordingsdrama. De måste försvara sig mot monstruösa “gorillavargsutomjordingar” som kraschlandar i deras område. Vänskap, ansvar, utstötthet, gemenskap. Hårda, tuffa killar som har mjuka sidor också. Filmen innehåller en del situationskomik och lättsam humor, men tar allvarligare ton och rör vid djupare ämnen också. Absolut sevärd.

Joe Haldeman ser ut att ha det riktigt gemytligt, där han sitter och skriver för hand, i ljuset från oljelampor (?). (Kanske inte bra för ögonen i längden.) Och Gregory Frost ser ut att sitta ganska bekvämt i sin soffa. Gillar den kreativa röran av bokmyller och konst hos Ellen Datlow. Gemensamt för de flesta, särskilt Samuel R. Delaney, är att de är omgivna av det föremål de själva skapar: böcker, böcker, böcker. I sprängfyllda bokhyllor, i vingliga staplar, prydliga rader, vältande högar. Och ett och annat husdjur dyker upp…

Alltid intressant att se platser där människor skapar.

The Girl Who Leapt Through Time, anime från 2006 av Mamoru Hasada. Sjuttonåriga Makoto råkar av en händelse få förmågan att hoppa baklänges genom tiden. Hon använder gåvan i egoistiskt syfte för att rätta till saker och ting i sin vardag, med svåra konsekvenser för hennes omgivning. En vacker, sorglig och tankeväckande berättelse om moraliska och etiska komplikationer med tidshopp, om ungdomlig kärlek och livets värde.

Hoppas man har möjlighet att åka dit, det blir nog tre intressanta dagar.

Undertiteln till verket är “Everything you’ll need to know on your journey.”

Instructions är en bilderbok, där Charles Vess illustrerat vad som ursprungligen är en dikt av Neil Gaiman. Effekten av de korta stroferna på varje uppslag är poetisk och bilderna tillför nya dimensioner till orden, och tvärtom. Illustrationerna är ömsom ljusa och mjuka, ömsom kraftfulla och djupa, men övermannar aldrig texten. Sagan och den magiska resan står i fokus, färden genom sagolandet. Referenserna till sagovärldens karaktärer och väsen duggar tätt, både i bild och text.

Remember:

that giants sleep too soundly;

that witches are often betrayed by their appetites;

dragons have one soft spot,

somewhere, always;

hearts can be well-hidden,

and you betray them with your tongue.

Man kan även finna en referens till en annan av Gaimans texter på ett av uppslagen:

In the clearing beyond the castle the twelve months sit about a fire, warming their feet, exchanging tales.

They may do favors for you, if you are polite.

I novellen October in the Chair, som dyker upp i samlingen Fragile Things turas månaderna om att sitta i huvudsätet kring en lägereld för att berätta historier. Det finns säkert andra referenser och hänvisningar i texten och illustrationerna. Boken är tunn och man har snabbt tagit sig genom den, men den kvarlämnar en trevlig känsla efteråt.

Här är en trailer för boken:

Farthest Star, The Saga of Cuckoo (1976) av Frederik Pohl & Jack Williamson

Baksidetext:

There was no shortage of danger on Cuckoo.

20, 000 light years away, the enormous flat surface of Cuckoo travelling at one-sixth the speed of light aimed arrow-straight at the galaxy.

Sun One sent the space probe Aurora with a crew of replicates, both human and alien, to intercept. It was a doomed ship.

Yet from that mission came Ground Station One, peopled by tachyon transmission, its crew impatient to explore the menace of Cuckoo.

Towards them flee a young nomadic wingman, a redbearded giant, and a replicate Ben Yale Pertin intent only on survival, until a frightened girl screams for help…

Låter intressant (om än lite klichévarning med sista paragrafen där motvillige Ben bara tänker på sin överlevnad tills han hör den “rädda flickan” skrika efter hjälp). Vackert med de vita stoftpartierna som flyter samman i diffusa moln mot den rosa sfären och den skarpa kontrasten mellan de ljusa nyanserna och bakgrundens svärta.