Att pröva sig fram

Gårdagens skrivpass blev ganska givande. Jag testade att skriva en scen kring en karaktär som lever sitt liv efter ett strikt schema i en fiktiv värld. Att sätta begränsningar kring hur karaktären disponerade över sin tid och vad som låg på schemat var ett smidigt sätt att få in en hel del information om samhället personen lever i utan att behöva ta till infodumpning. På så vis får läsaren dra slutsatser själv och klura lite kring varför det ser ut som det gör. Intressant övning. 

Skärvor

Halvvägs in i januari. Jag är i fas med skrivandet, även om jag inte riktigt vet hur jag ska närma mig berättelsen jag vill berätta. Texterna blir små pusselbitar, skärvor, och jag är inte säker på att alla hör samman. Jag testar olika format och perspektiv. Det är bara att fortsätta och se vad det ger, göra listor över saker jag behöver lära mig mer om och tänka kring karaktärerna jag har skapat än så länge. 

Jag funderar även på att plocka upp en av texterna från november och skriva vidare på, bara för nöjes skull. Eller om det kunde vara dags för lite skrivövningar. En dikt om dagen, ett minne om dagen eller liknande – kort och enkelt att genomföra. 

Vi får se. 

Smältande snö

Efter ett stråk av dagar med minusgrader där snön föll tätt kom tillslut en mild dag. Molnen hängde i smutsgråa ridåer över sjön imorse och enstaka vattendroppar pärlade sig i granen som vi har förvisat till balkongen sedan barren började lossna från grenarna i torra rassel bara man sneglade på den. Snömassorna såg tunga ut, annars har de varit duniga och lätta. 

Helgen har rusat förbi, som helger gör, och vi har mest gjort det vi känt för. Spelat, lekt, lagat mat, rensat i garderober, byggt en snökulle med tillhörande drakhuvud, kastat snöbollar. 

Och nu pressar mörkret tätt och ogenomträngligt mot fönsterrutorna, det luktar sköljmedel från nyhängd tvätt och soffan är väldigt bekväm. Jag längtar efter en kopp kaffe och orden väntar. 

En konsekvens av författandet…

… är att en måste lära sig mycket. En inser hur lite en egentligen vet om saker och ting – exempelvis tidsperioder, teknologi, ideologier. På sätt och vis är det avskräckande, men samtidigt tycker jag att det är en av de största lockelserna med att skriva. Att utforska och förstå saker och ting. På fem skrivpass än så länge i januari har jag insett att jag bland annat behöver/vill läsa in mig på 1920-talets estetik, teknologin bakom maglev-transporter och skapa mig solid uppfattning om lokala valutor och hur de fungerar i praktiken.

Om ytterligare fem dagar lär jag behöva läsa hela världshistorien och ta en examen i teoretisk filosofi. Eller nåt sånt.

Nytt år, nya texter

Året har rullat igång och det har skrivandet också. De senaste fyra dagarna har jag arbetat med mitt nya projekt, lämpligen döpt ”Projekt 2016” i sitt nuvarande tillstånd. Fantasifullt, eller hur? Nå, snart nog har jag ett mer passande arbetsnamn.

Att ha deltagit i NaNoWriMo de senaste åren har gett viss erfarenhet, bland annat den att mål kan vara användbara för att man verkligen ska åstadkomma något. Kan kännas uppenbart, så här i efterhand. Så i december ägnade jag lite tid åt att komma fram till en lämplig ordkvot som jag skulle kunna få ihop dagligen, för att på så vis ha fått ihop X antal ord på Y antal månader. Ett första utkast. Teoretiskt. Mitt dagliga mål ligger kring 550 ord och än så länge känns det bra. Jag tror det kommer fungera.

Jag är något av en mätnörd, så jag har gjort tabeller i Excel där jag loggar skrivpassen och den dagliga ordkvoten för att kunna se hur väl jag ligger i linje med de mål jag har satt. Med diagram och allt. Nördvarning? Kanske, men det motiverar mig.

Det känns kul att vara igång med ett längre skrivprojekt och att återkomma till samma karaktärer dagligen. Jag har inte ritat upp en Stor Plan över vad som ska hända, men jag vet vad jag vill arbeta med för tematik och vilka ämnen, så däri ligger själva drivkraften. Hur strukturen ska se ut, det tar jag reda på sen.

 

Så vad hände i november?

Det blev inte 50 000 ord. Flera kvällar valde jag sömn framför skrivande, eftersom vi var förkylda och febriga större delen av månaden. Trots det blev det i alla fall 24 texter, 24 nya idéer som tog form och jag var i kontakt med skrivandet åtminstone varannan dag. Snittet blev lite mer än 630 ord per dag och det är inte fy skam.

Jag har läst en hel del under veckorna som gått. ”Andra vägar – tio nya utopier”, en science fiction antologi med noveller av skickliga svenska författare. Bokens baksidetext utlovar nya visioner, världar och samhällen som ”utmanar det du alltid tagit för givet” och det levererar novellerna verkligen. Rekommenderas varmt. Jag är halvvägs in i Ulf Danielssons ”Mörkret vid tidens ände” och har börjat lite i ”Station Eleven”, men har inte fastnat för berättelsen riktigt så istället läser jag ”Sommarljus – och sen kommer natten” av Jón Kalman Stefánsson. Boken har utsetts till årets bästa isländska roman och jag kan se varför. Stefánsson har ett oerhört vackert språk och han presenterar ett intressant berättarperspektiv där ett kollektivt ”vi” är berättarrösten.

Nu under december har jag planerat hur jag ska gå vidare med skrivandet under 2016. Det är dags att ge sig i kast med ett längre projekt och jag tänker börja i januari. Målsättningen är att skriva 500 ord om dagen och vara i ständig kontakt med texten. Jag hoppas att kunna ha ett första utkast klart under 2016.

Sen händer det en hel del annat spännande under året som kommer, men det berättar jag mer om framöver.