Sedan slutet av augusti är jag tjänstledig för studier. Jag läser till miljöanalytiker. På en knapp månad har vi hunnit avhandla ett brett spann av ämnen. Bland annat universums början, vårt solsystems formation, geologiska processer. För en vetgirig person, som mig, är det fantastiskt.
Hjärnan går på högvarv för att ta in allt, försöka greppa och förstå.
Och samtidigt ger det upphov till idéer. Frön som gror.
Tids nog lär det leda till berättelser.
Stackars blogg. Jag glömde mer eller mindre bort den.
Det är nog en ganska torftig ursäkt.
Mycket har hänt. Stort och smått. Vanligt och vardagligt. Ovanligt och spännande.
Jag skriver fortsatt.
Och kommer förhoppningsvis inte glömma bloggen så här länge en gång till.
Gårdagens skrivpass blev ganska givande. Jag testade att skriva en scen kring en karaktär som lever sitt liv efter ett strikt schema i en fiktiv värld. Att sätta begränsningar kring hur karaktären disponerade över sin tid och vad som låg på schemat var ett smidigt sätt att få in en hel del information om samhället personen lever i utan att behöva ta till infodumpning. På så vis får läsaren dra slutsatser själv och klura lite kring varför det ser ut som det gör. Intressant övning.
Halvvägs in i januari. Jag är i fas med skrivandet, även om jag inte riktigt vet hur jag ska närma mig berättelsen jag vill berätta. Texterna blir små pusselbitar, skärvor, och jag är inte säker på att alla hör samman. Jag testar olika format och perspektiv. Det är bara att fortsätta och se vad det ger, göra listor över saker jag behöver lära mig mer om och tänka kring karaktärerna jag har skapat än så länge.
Jag funderar även på att plocka upp en av texterna från november och skriva vidare på, bara för nöjes skull. Eller om det kunde vara dags för lite skrivövningar. En dikt om dagen, ett minne om dagen eller liknande – kort och enkelt att genomföra.
Vi får se.
Efter ett stråk av dagar med minusgrader där snön föll tätt kom tillslut en mild dag. Molnen hängde i smutsgråa ridåer över sjön imorse och enstaka vattendroppar pärlade sig i granen som vi har förvisat till balkongen sedan barren började lossna från grenarna i torra rassel bara man sneglade på den. Snömassorna såg tunga ut, annars har de varit duniga och lätta.
Helgen har rusat förbi, som helger gör, och vi har mest gjort det vi känt för. Spelat, lekt, lagat mat, rensat i garderober, byggt en snökulle med tillhörande drakhuvud, kastat snöbollar.
Och nu pressar mörkret tätt och ogenomträngligt mot fönsterrutorna, det luktar sköljmedel från nyhängd tvätt och soffan är väldigt bekväm. Jag längtar efter en kopp kaffe och orden väntar.
… är att en måste lära sig mycket. En inser hur lite en egentligen vet om saker och ting – exempelvis tidsperioder, teknologi, ideologier. På sätt och vis är det avskräckande, men samtidigt tycker jag att det är en av de största lockelserna med att skriva. Att utforska och förstå saker och ting. På fem skrivpass än så länge i januari har jag insett att jag bland annat behöver/vill läsa in mig på 1920-talets estetik, teknologin bakom maglev-transporter och skapa mig solid uppfattning om lokala valutor och hur de fungerar i praktiken.
Om ytterligare fem dagar lär jag behöva läsa hela världshistorien och ta en examen i teoretisk filosofi. Eller nåt sånt.
Året har rullat igång och det har skrivandet också. De senaste fyra dagarna har jag arbetat med mitt nya projekt, lämpligen döpt ”Projekt 2016” i sitt nuvarande tillstånd. Fantasifullt, eller hur? Nå, snart nog har jag ett mer passande arbetsnamn.
Att ha deltagit i NaNoWriMo de senaste åren har gett viss erfarenhet, bland annat den att mål kan vara användbara för att man verkligen ska åstadkomma något. Kan kännas uppenbart, så här i efterhand. Så i december ägnade jag lite tid åt att komma fram till en lämplig ordkvot som jag skulle kunna få ihop dagligen, för att på så vis ha fått ihop X antal ord på Y antal månader. Ett första utkast. Teoretiskt. Mitt dagliga mål ligger kring 550 ord och än så länge känns det bra. Jag tror det kommer fungera.
Jag är något av en mätnörd, så jag har gjort tabeller i Excel där jag loggar skrivpassen och den dagliga ordkvoten för att kunna se hur väl jag ligger i linje med de mål jag har satt. Med diagram och allt. Nördvarning? Kanske, men det motiverar mig.
Det känns kul att vara igång med ett längre skrivprojekt och att återkomma till samma karaktärer dagligen. Jag har inte ritat upp en Stor Plan över vad som ska hända, men jag vet vad jag vill arbeta med för tematik och vilka ämnen, så däri ligger själva drivkraften. Hur strukturen ska se ut, det tar jag reda på sen.
